23 juni 2013

Sov gott, älskade mamma

På midsommaraftonens eftermiddag drog min mamma sitt sista andetag efter att ha legat inlagd på sjukhus sedan slutet av maj.

Hon blev 89 år och var helt klar i huvudet. Men hennes hjärta blev allt svagare för varje dag som gick. Till slut orkade det inte längre. Hon ville ville ville kämpa vidare åtminstone tills vi hade flyttat tillbaka till Stockholm igen, men den fajten var hon till slut tvungen att ge upp - en vecka från målet. Jag har nog aldrig träffat en starkare kvinna än min egen mor, men den här motståndaren blev till slut för svår för henne.

Jag och min mamma.
Jag pratade med henne på telefon kvällen innan hon somnade in och vi var båda mycket medvetna om att hon inte hade långt kvar. När hon somnade in var hon omgiven av mina två fantastiska syskon.

Det har - för att citera min bror - fallit ett mörker över mitt liv just nu. Men vetskapen om att hon är på ett bättre ställe nu där det inte är jobbigt och tungt att andas, och där hon får vara tillsammans med pappa igen, håller mig uppe. Det och min fantastiska och underbara familj på både nära och långt håll.

Fina ord från min bror finns här...